Ursprung

 

 

Bulldoggens härstamning är omtvistad. Engelsk bulldogg och Amerikansk bulldogg delar troligen samma härstamning. På den europeiska kontinenten är Boxern en trolig nära släkting.

 

En bulldogg skulle ha förmågan att driva, samt bita sig fast i en mule, kind eller hals påett större nötkreatur och inte släppa oavsett hur hårt djuret kämpade eller hur skadad bulldoggen blev i arbetet.

 

Bulldoggen användes tidigare till att fånga nötkreatur, boskap och vildsvin av farmare och slaktare, men även till kamptävlingar som anordnades. Dessa tävlingar var främst "bullbaiting" d.v.s kamp mot tjur, men även kamp mot björn, lejon och andra farliga rovdjur förekom.

 

1835 förbjöds baitingtävlingar i England. Den enda baitingformen som överlevde bannlysningen var hundkamper. För att göra den uthålliga bulldoggen mer ettrig så korsades det in terrierblod. Resultatet kom att bli en uppsjö av "Bull och terrier-korsningar". Dessa "bull och terrier-hundar" blev i sin tur så småningom vad vi idag kallar Bullterrier, Staffordshire bullterrier, Amerikansk pitbullterrier och Amerikansk staffordshire Terrier.

 

Nämnda förbud mot baitingtävlingar gjorde att bulldoggarna blev ovanliga i England. De exporterades ibland till Amerika där det gick upp i en redan existerande bulldoggstam.

 

I framför allt den Amerikanska södern behövdes bulldoggen tack vare det faktum att den fortfarande hade ett jobb att utföra. Vildsvin och nötkreatur gick lösa över stora ytor i hård terräng där det var omöjligt att sätta upp stängsel. Istället fångades djuren in av den dåtida bulldoggen. Det ingick även i bulldoggens sysslor att skydda boskapen mot rovdjur. Man använde med fördel även bulldoggar som vakthundar. Under 1900-talet och tidigare fanns många historiska skrifter där stora plantagebulldoggar eller gårdsbulldoggar som hölls som vakthundar nämndes. Vaktförmågan var en bidragande orsak till att vissa bulldoggar behölls även efter det att man börjat stängsla in boskapen.

 

Regionala variationer utvecklades och många namn användes för bulldoggen från södern.

Några av det vanligt förekommande namnen var Old English White, White English, Brindle Bulldog och Old Country White.

 

Vid 1960-talets mitt var den blivande amerikanska bulldoggen utrotningshotad. Den tekniska utvecklingen med terrängfordon mm gjorde bulldoggen arbetslös. Utrotningen förhindrades av entusiaster genom att de sökte upp exemplar av vad vi idag känner som amerikansk bulldogg.

Två idag välkända entusiaster är John D Johnson och Alan Scott.

 

Dessa två personer har med tiden fått representera två varianter av amerikansk bulldogg, "Johnson typ " och "performance". Ursprungligen samarbetade Johnson och scott och använde samma hundar men gick senare skilda vägar. Andra entusiaster har även anslutit sig och har bidragit till återuppbyggandet av rasen: Koura, Kerschner, Stover, Painter, Margentina och Williamson för att nämna några.

 

Den första registreringen av rasen skedde vid 1970-talets början och då under namnet "American pitt bulldog". Vid 1970-talets senare halva så bestämde sig Alan scott J.D Johnson och Joe Painter för att ändra namnet till American Bulldog. Detta för att inte blandas ihop med den Amerikanska pittbull terriern.

 

Om rasen

 

Utseendet varierar stort mellan individer. Det finns ingen rasstandard som blivit dominerande utan två standarder (classic/bully och standard) samexisterar. Dessutom avlar flera inflytelserika kennlar i USA på önskad funktion i första hand och inte efter en fastslagen standard.

 

Rasen är mellan 25 och 60 kg tung och har en mankhöjd på 50 till 71 cm.

Muskulös och kraftigt byggd med ett brett skulderparti och ett stort huvud med en måttlig till mycket kort nos.

Kort något sträv päls. Färgen ska vara vit eller kombinationer av vit. De flesta färger accepteras.

 

En amerikansk bulldogg är typiskt en glad och livlig hund som dock kan vara både lugn och tillgiven med sin familj. Rasen uppvisar ofta ett utvecklat vaktbeteende. De binder sig starkt till sin familj. Beroende på typ av avelsinriktning har den amerikanska bulldoggen mer eller mindre jakt- och vaktinstinkt. Rasen är generellt bra med barn och har varierande tolerans gentemot andra hundar. Socialisering med andra djur är att tillråda och hundaggression är en ej önskvärd egenskap. Man bör dock utgå ifrån att en amerikansk bulldogg hanne inte kommer att acceptera en ytterligare ranghög hanne.

Den amerikanska bulldoggen är traditionellt en arbetande ras (jakt och vakt) med mycket energi.

Rasen används i sitt hemland som så kallad "catch dog" på framför allt vildsvin. Det innebär att hunden biter sig fast i örat eller trynet på svinet och tvingar den på så sätt att hålla sig stilla. Så sent som på 60-talet var i princip alla amerikanska bulldoggar arbetande hundar som "catch dogs". Användningsområderna för rasen beror mycket på individen. Kennlarnas avelsinriktningar har styrt rasens variationsbredd där det i huvudsak riktas avelsarbetet mot jakt, skydd och vakt. Weight pulling eller utställning.

Den amerikanska bulldoggen kan ha en livslängd på 10-14 år och tenderar till att vara stark.

fysiskt aktiv och frisk. Några av den amerikanska bulldoggens hälsoproblem hittas vanligen inom specifika genetiska linjer och är inte vanlig inom rasen som helhet.

Till hälsoproblemen som förekommer mer eller mindre vanligt inom rasen tillhör höftledsdysplasi (HD), armbågsledsdysplasi (ED), osteochondritis (OCD), spondylos, utåtvikta eller inåtrullade ögonlockskanter (entropion/ektropion), NCL (neuronal ceroid lipofuscinosis), ichtyosis (seborreisk hudsjukdom), demodikos (hudsjukdom orsakad av demodexkvalster), atopi och allergi, dilaterad kardiomyopati dvs förstorat hjärta (DCM), underfunktion av sköldkörteln (hypothyreoidism) njursjukdom och skelettcancer.

HD ED och NCL är sjukdomar som är lätta att upptäcka genom tester och relativt enkla att bekämpa genom avelsstrategier. De övriga sjukdomarna är genetiskt lite mer svårgripbara och svårare att bekämpa på annat sätt än att utesluta sjuka djur och misstänkta anlagsbärare från avel.

 

 

Wikipedia

 

 

From The book "The working American Bulldog`s by Dave Putnam

 

Most American Bulldoggs are canine gladiators. Like many dogs. AB`s can be trained for a variety of circumstances. However, we must never forget the awesome power of these dogs. AB`s are products of hundreds of years of breeding whit one goal in mind -To defeat man or animal. Whether they attack, pin, catch, or hold, AB`s are ready and willing to fight. So before you purchase an AB, think about the following:

 

Owning an AB can be an awesome responsibility. To properly care for an AB the owner must be aware of the typical AB`s desire to fight. Only when you accept the AB`s desire to fight will you be able to properly care for it. A responsible owner learns to channel their AB`s fight and prey drives. This can be done through play, protection training, or hunting. An irresponsible owners ignores them, or worse, tries to suppress them.

 

It is not uncommon for naive owners and newcomers to ask "why does my Bulldogg attack cats, raccons, deer, or dogs?" However, the better question is why would he not. AB`s have been breed to hunt, catch or bait animals not to herd, never forget, in any situation, your AB can be lethal when a strange animal approaches.

 

Generally speaking, AB`s can be very aggressive, they want to fight, whether it is a tug rope, a schutzhund sleeve, a wild boar, or a suspicious stranger knocking at the door, they want a piece of it. AB`s are genetically programmed this way in much the same way a good retriever is genetically programmed to retrieve. They are gladiators by birthright. Training can control behaviour within certain circumstances but it will never change the AB`s basic nature.